Lagar & Regler

Här kan du läsa om lagar och regler

Introduktion

Hästhållning i Sverige regleras av lagar, förordningar och föreskrifter som syftar till att säkerställa god djurvälfärd, säkerhet och ett ansvarsfullt djurhållande. Reglerna omfattar bland annat krav på skötsel, miljö, utevistelse, tillsyn samt hur hästar ska skyddas mot lidande och skador.

Det yttersta ansvaret för att reglerna följs ligger alltid hos djurhållaren. Detta innebär att hästar ska hållas och skötas på ett sådant sätt att deras behov tillgodoses, även när exakta mått eller detaljerade anvisningar saknas. Många regler är därför utformade som funktionskrav, där bedömningen utgår från hur hästen faktiskt påverkas.

Lagar och föreskrifter kompletteras ofta av allmänna råd och vägledningar, som inte är bindande men ger stöd för hur kraven kan uppfyllas i praktiken. Tillsyn över hästhållning utövas av behöriga myndigheter, och brister kan leda till förelägganden eller andra åtgärder.

I detta avsnitt ges en översikt över de viktigaste lagarna och reglerna som rör hästhållning, samt hur de ska förstås och tillämpas i praktiken.

Regelhierarki

Regler som rör hästhållning bygger på en tydlig rättslig hierarki. 

På EU-nivå finns regler som påverkar svensk djurhållning, exempelvis bestämmelser om djurhälsa och smittskydd. Dessa är juridiskt bindande och kan gälla direkt i Sverige.

På nationell nivå står grundlagarna högst och anger hur staten och myndigheter får agera. Därefter följer lagar som beslutas av riksdagen, till exempel Djurskyddslagen, som slår fast att djur ska skyddas mot lidande och ges god välfärd. Lagarna kompletteras av förordningar som beslutas av regeringen, där Djurskyddsförordningen preciserar hur djurskyddslagen ska tillämpas och ger myndigheter rätt att utfärda mer detaljerade regler.

De mest konkreta kraven för hästhållning finns i föreskrifter som beslutas av myndigheter, exempelvis Jordbruksverket. Föreskrifter är juridiskt bindande och innehåller praktiska krav, till exempel om utevistelse, hagar, stängsel och ligghall. Till föreskrifterna hör ofta allmänna råd. Dessa är inte bindande utan visar hur kraven kan uppfyllas i praktiken. Det är tillåtet att avvika från allmänna råd, men då måste djurhållaren kunna visa att föreskriftens krav ändå uppfylls.

Utöver lagstiftningen finns även standarder, riktlinjer och branschrekommendationer. Dessa är inte juridiskt bindande, men kan fungera som stöd och vägledning i det praktiska arbetet.

Sammanfattningsvis är det alltid lagar, förordningar och föreskrifter som är bindande och måste följas. Allmänna råd och standarder är hjälpmedel som kan underlätta efterlevnaden, men ersätter aldrig gällande regler.

Datum: 2026-01-13

Reviderad: 2026-02-01

Författare: Kim Carlsson, djurvårdare utökad nivå, Hällefors